När man är sjuk tänker man väldigt mycket. Dels spökar nog febern där bland alla tankar och jag har för vana att alltid bli lika hypokondrisk. De senaste dagarna har varit som ett vakuum, där jag växlat mellan att ha svininfluensa, lunginflammation eller kanske vanlig influensa? Jag har ont i revbenen och ryggen av att hostat så mycket och fått som "skavsår" i halsen. I natt trodde jag nästan att slutet var nått och det är hemskt att vaknat mitt i natten av en hostattack som inte vill ge med sig. Nu har dock febern gett med sig och jag börjar se ljuset igen, det var nog bara en släng av en hederlig förkylning men lite feber. Sånna gånger blir man tacksam, att man sluppit det allra värsta. Dock ser framtiden ändå inte särskilt ljus ut om det blir en pandemi, den som lever få se ;)