Efter jag tittat på Postkodmiljonären tänkte jag att jag lika gärna kunde ta en springtur istället för att bara sitta och dega.

Sagt och gjort.
Trodde jag skulle dö och när jag är hemma efter drygt föra kilometer inser jag till min förskräckelse att jag tappat nyckeln!! Vände om och sprang rundan baklänges som världens jäkla springdåre ni kan tänka er, förstår inte riktigt var orken kom ifrån. Jag hade sprungit över Gärdet och försökte hitta samma stig fast åt andra hållet, jag vände om igen och tog den rätta och att hitta en nyckel på Gärdet är ungefär som att hitta en nål i en höstack. När jag sprungit stigen både fram och tillbaka hade det börjat svartna rejält och min panik blev värre och värre. Jag har min extranyckel själv och mobilen hade jag lämnat hemma. Sedan såg jag något blänka nästan ute vid rondellen, men typiskt nog var det bara en glasbit. Men sen såg jag den, en meter längre fram! Aldrig har jag varit så glad att se en nyckel. Dock kunde jag inte hitta blippen, den är svar och omöjlig att se i leran. Så glad i hågen och med adrenalin pumpande som aldrig förr sprang jag den halva vägen som var kvar.

Nu har jag precis pratat med Anna, de skulle ta en promenad efter middagen och funderade på att komma förbi och se hur jag bor så ska snabbdammsuga och duscha nu :)