Resan hit gick toppenbra! Jag körde två tredjedelar av vägen och lyckade forsera oss förbi drygt 400 renar utan att träffa någon så det var bra. Frågan är bara varför de, som alla andra djur, inte skyndar sig från vägen utan står kvar och låtsas som ingenting? Lite smådryga jäklar..

När vi kom fram väntade go-fika och lite skumpa för att fira syrrans förlovning sedan bäddning och däckning. Imorse klev jag upp vid nio och kilade över till storstugan där frukost var serverad och då även mamma och Maria pallrat sig upp käkade vi. Dock är snön allt annat än bra.. Inte ens inatt har det varit minusgrader så ni kan ju tänka er hur glassigt det är.. Vi hade universalklister på skidorna men man gled mer bakåt än man kom framåt. Dryyygt. Efter fem kilometer rakt upp på fjället väntade en två kilometers glidning ner till Foskån, där vi grillade lite korv och försökte njuta trots att det började regna? Hallå liksom?! :o

När vi sen skulle hem och ta oss de två kilometerna uppåt innan vi kunde njuta av utförsåkningen trodde jag att jag skulle dö. Ont i ljumskar, mjölksyra i armarna och det var rent förjävligt. Som pricket över i:et gled vi knappt utåt utan fick staka hela vägen.. Imorgon får vi se om vi tar en tripp till Idre för lite uförsåkning, dock känns det inte så jättekul ändå eftersom backen kommer vara helt glassig så vi funderar på att bara åka förmiddag. Får se hur det blir förresten..

Klantarsel som jag är lyckades jag dessutom glömma min mobilladdare i Härnösand. Är jag sämst eller sämst? Så mobilen är avstängd mest hela tiden för att spara batteri, kommer nog bara ha den igång någon timme på kvällen men vill man få tag på mig kan man ju alltid ringa mamma eller stugan (mest vänt till dig Linn!)

Nu ska jag vila en stund. De andra bastar men jag var så frusen och mamma och Maria skulle iväg på affären först så jag tog en dusch istället. Får bli imorgon istället :)