Idag har vi vår sista KS. Nummer fem av fem. Det känns sådär. Det börjar bli himla svårt nu och jag har lagt ner alldeles för lite tid i veckan. Annat har känns mer lockande och jag har inte fått mycket gjort alls. I helgen har ju pappa varit här också så träffade honom både en stund på lördagen och söndagen. Igår när jag kom hem ifrån Johanna klockan nio satt jag och råpluggade in massa formler och regler, skrev dem gång på gång tills de satt där. Önskar bara att jag gjort det lite tidigare. Nåväl, jag hoppas att de ska kunna ta mig någonvart.

Det går knappt en dag utan att jag funderar på om all den här matten verkligen är något för mig.. Än kan man inte se något ljus i tunneln,