Strålande sol, mysigt höstväder - men ändå känns allt bara fel.

Jag är less på att inte ha tid för annat än att äta, sova och plugga. Jag är less på att handla och hela tiden behöva komma på vad jag ska äta. Jag är less på att bo i korridor, det är äckligt att behöva plocka reda på andras grisrester när man själv håller snyggt. Jag är lite less på Stockholm - på alla avstånd, man kan inte bara ta en promenad för att hälsa på någon. Jag har stressknutar i axlarna och får huvudvärk varje dag. Mitt hår behöver klippas men inte för 500 kronor. Min sadel har åkt ner och jag behöver höja den men jag äger ingen skiftnyckel. Jag hinner inte träna, pluggar inte tillräckligt och ändå känns det som att plugga är det enda jag gör. Jag skulle vilja köpa ett träningskort men känner inte att det är värt pengarna. Varför ska allt här behöva vara så himla dyrt? Att få ett årskort för 700 kronor är lyxigt!

Allt går emot mig.

Det jag skulle behöva nu är att åka hem. Få en helg med mamsigull och bli riktigt ompysslad och bortskämd. Hade hoppats på att få träffa Zandra i helgen men hon är inte heller hemma. Typiskt. Pappa kommer ner men han har så mycket egna planer, en snabb fika på sin höjd lär han väl hinna med. Jag kan inte koncentrera mig på det jag gör för alla tankar som flyger runt i mitt huvud. Mormor blir sämre och sämre och det oroar mig. Jag vet att dagen kommer komma men jag vill inte inse.. Jag har ingen jag känner att jag verkligen kan prata med, inte om sånt som verkligen stör mig, därför bubblar allt bara upp mer och mer inom mig.

Nej, nu ska jag ta en promenad med iPoden och försöka rensa lite tankar.