Sista april förra året.

Nu drar jag till Uppsala en sväng. Min spontanitet slog till efter att först fått ett samtal från Elin som var på väg ner och sedan ett sms från Magda som tyckte jag skulle hänga med. Ölen är packad, likaså filt, matsäck och regnkläder. Var är solen? Den saknas..

Träffade Zandra en sväng på förmiddagen

Blev först fika sedan lunch inne i stan bland alla pensionärer innan det var dags för henne att åka till skolan för ett seminarium. Nu har solen hittat tillbaka efter regnet inatt och det gör mig helt sprudlande glad. Vill ut och fota lite nununu men hade velat haft lite sällskap...

Världens finaste...

...från världens finaste.
Han är helt klart bäst! 

Mamma och hennes karl skulle ha åkt hem från Egypten idag. Imorse skickade hon ett sms att flyget var försenat och att de inte alls visste när de skulle komma hem. Så de har suttit på hotellet och väntat, heeeela dagen. Lite smådrygt måste jag säga, men jag tycker inte alltför synd om dem eftersom de ändå är i värmen. Planet hade tydligen gått sönder och ny tid från Midlanda var cirka 19.00 (enligt luftfartsverket iaf..) så det innebär att de i bästa fall får flyga hem mitt i natten. De hade fått lunch och fika och nu blivit incheckade på nya hotellrum. Bör man ens tycka synd om dem? :p Jag hade gärna tagit deras plats just nu..

Jag blir så less. Snörvel, snörvel och så en miljon nysningar på det. Att man alltid tror att man är övermänsklig och ska hålla sig frisk. Tji fick jag.. Idag har jag nog nyst en 200 gånger, minst. Nu ska jag sova men först kurera mig med ett glas Berocca. Vad gör man inte?

Varför ska det vara så pissdåligt väder hela tiden? Man blir inte sugen på att göra nåt alls, känns liksom inge kul att gå ut.. Ge mig sommar och sol NU, därmed basta! Förra året var det sommarvärme på sista april och vi låg och glassade vid havet i bikini, det känns väldigt långt borta i år..

Idag fyller min yngsta kusin Jossan 16 år, sheet vad tiden går fort! Känns fortfarande som att det var igår jag och Jennifer gungade och slängde runt med henne och då var hon nog bara 2-3 år.. Är det så här det börjar kännas när man fyllt 22? Att man börjar känna sig gammal och att verkligheten kommer ikapp? Är väl kanske bara att vänja sig vid tanken.

I vilket fall som helst blir det till att fira henne imorgon då de kommer upp till fjällen! :)

Snygga Jossan på Jennifers kortege 2008.
Extra snygg kanske för att hon lånat storkusins kläder ;)